Välkomna
Välkomna till min helt nya blogg. Jag har försökt blogga tidigare men alltid slutat men denna ska jag försöka hålla fast vid. Just det här inlägget kommer handla om hur det är att vara psykiskt sjuk. Jag har varit psykiskt sjuk sen jag var 13 men fick inte diagnosen fören jag var 21. Jag visste inte vad det var när jag var så ung, men jag hörde röster som andra inte hörde och jag pratade med dem dagligen. Jag har varit mobbad så gott som hela mitt liv och när rösterna kom så kände jag mig inte lika ensam för jag hade ju rösterna att prata med och dem sa att om jag lyssnade på dem så skulle dem rädda mig från mobbningen. Jag trodde på dem men det skulle jag inte göra, för dem gjorde ingenting mot mobbningen.
När jag var 17 år så började jag på Sundsgårens Folkhögskola och där fanns det inga som mobbade mig utan alla var vänner med varandra och det var så himla skönt. Men det betyder inte att mobbningen slutade för det gjorde den inte. När jag skulle ta bussen hem så spottade och kastade mina mobbare saker mot mig, så jag var alltid rädd för att gå på bussen och satte mig alltid längst fram så att jag kunde sjunka ner i sätet och jag la alltid min väska på sätet bredvid så att ingen kunde sätta sig där.
När jag var 19 år flyttade jag in på internatet på Sundsgården och det var då sjukdomen kom tillbaka med full kraft. Jag började få panikattacker, men tack gode gud så hade jag fått väldigt bra vänner där som hjälpte mig igenom det. En av mina kompisar, B, följde med två gånger när vi skulle kolla varför jag hade fått panikattacker och både hon och pappa skällde ut läkaren när dem inte tog dem och det jag gick igenom på allvar. Jag var tvungen att sluta på Sundsgården på grund av sjukdomen, för dem hade inte resurser nog för att klara av det.
Så när jag var 19 blev jag inlagd för första gången på en avdelning som jag inte trivdes på mest för att där var äldre människor men jag träffade ändå några vänner, som jag kom överrens med. Jag åkte in och ut från psyket väldigt mycket under tiden medan jag var 19 tills jag var 21 och fick min diagnos. Min diagnos är schizoaffektiv syndrom, vilket innebär att jag har inslag av både schizofreni och depression. Jag fick komma till en psykosavdelning istället där jag passar in bättre eftersom min sjukdom är en psykossjukdom. På psykosavdelningen fick jag några vänner, men jag har inte kontakt med någon av dem längre. Oftast är det så att man blir vänner inne på en avdelning men sen har man ingen kontakt utanför. Och det är helt okej för mig.
Jag är en rökare också och har varit det sen jag var 18 år. Men i början drog jag bara munbloss, det var inte fören jag var 20 år som jag lärde mig att dra halsbloss. Så egentligen var det onödigt att börja röka från början, men jag började röka för att jag mådde dåligt. Och sen när jag lärde mig att dra halsbloss kände jag hur det verkligen hjälpte mot att hålla ångesten borta. Och nu är jag 24 år och kan inte sluta röka, och cigaretterna blir bara dyrare och dyrare. Dem jag röker är Level Röda Långa och dem kostar 50 kr. När jag började röka kostade dem 43 kronor, så dem har verkligen gått upp i pris.
Jag är även besatt av ungdomsböcker på engelska som t.ex. Divergent serien, The Hunger Games serien, The Maze Runner serien, The Fault In Our Stars och en massa andra. Jag gillar även engelska ungdomsfilmer som än en gång The Hunger Games serien (precis sett den tredje filmen OMG!!!!), The Maze Runner filmen (så sjukt bra!) och The Fault In Our Stars (OMG!!). Jag gillar även tv-serier som The Big Bang Theory, The Tribe, Project Runway, Top Chef och så vidare.
Jag är även lite barnslig av mig, har väldigt många gosedjur. Nu står dem flesta hemma hos pappa, men jag har några stycken som jag aldrig skulle kunna göra mig av med. En av dem är en kanin som heter Bunny och hon följer alltid med mig när jag blir inlagd. Men jag har andra som står hemma i olika rum i lägenheten Några är i badrummet för att övervaka mig så att jag inte hänger mig själv i duschslangen och sen har jag några i köket i bokhyllan som övervakar mig så att jag inte skär upp mina handleder eller tar en överdos av alla tabletter jag har.
Jag vet inte vad mer jag ska skriva, har ni några frågor kan ni lämna dem bland kommentarena och jag lovar att svara på dem i ett annat inlägg eller i själva kommentarerna. Hoppas ni har en fantastisk dag! Puss Puss